onsdag 17 augusti 2011
måndag 15 augusti 2011
Bluffakturor SE HIT! Telefonbedrägare är i farten IGEN!!
Den här gången är det Riksdelen - Hela Sveriges Näringsliv som är i farten. Det är inte RIKSDELEN AB.
De är riktigt tråkiga och drar sig inte för att ljuga alldeles så och är påstridiga som bara den.
Mitt tips är kort och gott att informera dem om att man tänker polisanmäla dem.
Jag tänker lägga all min tid och kraft på att göra livet så nedrans surt för dessa bedragare så jag välkomnar dem att ringa till mig - OCH JAG HAR OBEGRÄNSAT MED TID FÖR DETTA!
Om de är påstridiga och jäkligt på har jag börjat svara "banan" och "apelsin" i stället för "ja" och "nej". Livsfarligt att svara med ordet "JA".
Jag är numer skitbra på att svara "NEJ"
Här är några användbara länkar i ämnet. Ta er gärna tid att läsa igenom det här:
Nu gäller detta bluffmakare. Seriösa försäljare beter sig inte på detta sätt!
De är riktigt tråkiga och drar sig inte för att ljuga alldeles så och är påstridiga som bara den.
Mitt tips är kort och gott att informera dem om att man tänker polisanmäla dem.
Jag tänker lägga all min tid och kraft på att göra livet så nedrans surt för dessa bedragare så jag välkomnar dem att ringa till mig - OCH JAG HAR OBEGRÄNSAT MED TID FÖR DETTA!
Om de är påstridiga och jäkligt på har jag börjat svara "banan" och "apelsin" i stället för "ja" och "nej". Livsfarligt att svara med ordet "JA".
Jag är numer skitbra på att svara "NEJ"
Här är några användbara länkar i ämnet. Ta er gärna tid att läsa igenom det här:
Nu gäller detta bluffmakare. Seriösa försäljare beter sig inte på detta sätt!
fredag 12 augusti 2011
VARNING Bantningskur VARNING
To town!
Fixa hem lite mat då man fick käka ett hamburgebröd med ost och en kopp kaffe till frukost.
En sväng på bolaget för att köpa det där vinet som jag var nödgad att låna av broderskapet i måndags när hjärnan missat att vi (Jag & Jonas firade 19-årig förlovningsdag).
Tur i och för sig att jag glömt det för annars hade jag aldrig köpt det vinet och det var riktigt gott.
Allt detta är en parantec.
Innan jag klev in på ovan nämnda butik stod jag och glanade på "Gräddhyllans" matsedel och velade fram och tillbaka om det var för tidigt med lunch eller inte (11.30). Fläskfilé och pasta är ju gott så det fick bli lunch.
Sitter där och äter min lunch som inte bara var helt okej utan riktigt god då ögonen faller på två herrar i, ska vi säga 35-40 års åldern, stå strax utanför restaurangen.
De ser ut att vänta på någon.
Det kommer en riktigt snygg dam i ungefär samma ålder upp för trappan (tycker till och med jag med viss avund). De båda herrarna glanar så de nästan tappar ögonen men det var uppenbarligen inte henne de väntade på.
Jag ser hur de följer henne med blicken tills hon är utom synhåll och det är nu det händer!
DET ÄR NU DET HÄNDER!!!!!!!!
Jag ser den ene killens arm far ut i en vid båge ut från kroppen och tillbaka upp i ansiktet för att stoppa sitt pekande finger rakt upp i ena näsborren, snurrar runt ett varv, tar ut fingret och stoppar det således med den nyfunna skatten in i sin mun!
Jag får ett sån't vidrigt äckelutbrott och bara tanken på att se ner i tallriken på min pasta med strimlad fläskfilé får min mage att vända sig.
Det gick helt enkelt inte att fortsätta äta.
Snacka om ofrivillig bantningskur.
Men så hamnade jag på Kvantum, hur osugen som helst på att handla. Sprang förbi hyllan med nybakta wienerbröd fortfarande med den äckliga händelsen i färskt minne.
Tvärstannar och ångrar mig.
Om en så snygg kropp skapar ett sådant äckligt beteende hos karlar ska jag inte sträva efter den, vände om och tog beslutsamt ett nybakt wienerbröd.
Det sitter jag och stirrar på nu ihop med en kopp kaffe. Hjärnan är fortfarande på kollitionskurs. Men jag ska nog få i mig det ändå!
Fixa hem lite mat då man fick käka ett hamburgebröd med ost och en kopp kaffe till frukost.
En sväng på bolaget för att köpa det där vinet som jag var nödgad att låna av broderskapet i måndags när hjärnan missat att vi (Jag & Jonas firade 19-årig förlovningsdag).
Tur i och för sig att jag glömt det för annars hade jag aldrig köpt det vinet och det var riktigt gott.
Allt detta är en parantec.
Innan jag klev in på ovan nämnda butik stod jag och glanade på "Gräddhyllans" matsedel och velade fram och tillbaka om det var för tidigt med lunch eller inte (11.30). Fläskfilé och pasta är ju gott så det fick bli lunch.
Sitter där och äter min lunch som inte bara var helt okej utan riktigt god då ögonen faller på två herrar i, ska vi säga 35-40 års åldern, stå strax utanför restaurangen.
De ser ut att vänta på någon.
Det kommer en riktigt snygg dam i ungefär samma ålder upp för trappan (tycker till och med jag med viss avund). De båda herrarna glanar så de nästan tappar ögonen men det var uppenbarligen inte henne de väntade på.
Jag ser hur de följer henne med blicken tills hon är utom synhåll och det är nu det händer!
DET ÄR NU DET HÄNDER!!!!!!!!
Jag ser den ene killens arm far ut i en vid båge ut från kroppen och tillbaka upp i ansiktet för att stoppa sitt pekande finger rakt upp i ena näsborren, snurrar runt ett varv, tar ut fingret och stoppar det således med den nyfunna skatten in i sin mun!
Jag får ett sån't vidrigt äckelutbrott och bara tanken på att se ner i tallriken på min pasta med strimlad fläskfilé får min mage att vända sig.
Det gick helt enkelt inte att fortsätta äta.
Snacka om ofrivillig bantningskur.
Men så hamnade jag på Kvantum, hur osugen som helst på att handla. Sprang förbi hyllan med nybakta wienerbröd fortfarande med den äckliga händelsen i färskt minne.
Tvärstannar och ångrar mig.
Om en så snygg kropp skapar ett sådant äckligt beteende hos karlar ska jag inte sträva efter den, vände om och tog beslutsamt ett nybakt wienerbröd.
Det sitter jag och stirrar på nu ihop med en kopp kaffe. Hjärnan är fortfarande på kollitionskurs. Men jag ska nog få i mig det ändå!
tisdag 9 augusti 2011
Trädgårdsarbete i Sofielund
Under gårdagen blev det lite trädgårdarbete. Det behövdes klippas både gräs och fixas och donas i största allmänhet.
Jag hade gott sällskap av både hönor och grå katt.
Hönorna tyckte det var fruktansvärt onödigt av mig att rafsa tillbaka all täckbark in i hallonlandet igen och gick helt enkelt efter och rafsade ut det på gräsmattan igen.
Tant! sa de och blängde ilsket på mig. Barken ska ligga på gräsmattan!
Sen gav de sig rask fart in i att rafsa ut alla ihopkrattade högar med gräs som jag tänkte lägga upp i skottkärran.
De följde mig som ett tåg när jag klippte gräsmattan och med närmare eftertanke var det ju ett ganska klokt beslut att inte befinna sig framför gräsklipparen.
Astrid kände sig ensam hela dagen då Panter gett sig ut på en längre tur. Han hade inte visat sig hemma på ett dygn och Astrid var mig hack ihäl hon med. I sin högst uttråkade situation försökte hon sig på att latja lite med hönorna men det gick inte riktgt hem det heller. Hon åker på däng direkt.
Så då provade hon att gå lite balansgång på grinden istället för att kolla in vad det stod för något på andra sidan.
Jag hade gott sällskap av både hönor och grå katt.
Hönorna tyckte det var fruktansvärt onödigt av mig att rafsa tillbaka all täckbark in i hallonlandet igen och gick helt enkelt efter och rafsade ut det på gräsmattan igen.
Tant! sa de och blängde ilsket på mig. Barken ska ligga på gräsmattan!
Sen gav de sig rask fart in i att rafsa ut alla ihopkrattade högar med gräs som jag tänkte lägga upp i skottkärran.
De följde mig som ett tåg när jag klippte gräsmattan och med närmare eftertanke var det ju ett ganska klokt beslut att inte befinna sig framför gräsklipparen.
Astrid kände sig ensam hela dagen då Panter gett sig ut på en längre tur. Han hade inte visat sig hemma på ett dygn och Astrid var mig hack ihäl hon med. I sin högst uttråkade situation försökte hon sig på att latja lite med hönorna men det gick inte riktgt hem det heller. Hon åker på däng direkt.
Så då provade hon att gå lite balansgång på grinden istället för att kolla in vad det stod för något på andra sidan.
 |
| Bill med höna |
 |
| Gott med krossad havre på gräsmattan |
Smygill smygilli smyg
söndag 7 augusti 2011
Long Time No See
Varit lite upptagen det sista med målning, hönshusbygge, hönskötsel, lite mer målning och kattbestyr. Så har vi haft semester och smärre datakrångel.
Vid 02.40-tiden i natt hände det något. Något ondsint drabbade både mig och Jonas som höll oss vakna resten av natten. Jonas slumrade förvisso till lite framåt morgonkvisten men jag var vaken och klockan sex gick jag ut för att öppna till hönorna. Det var ett dumt drag, visade det sig.
Bill som annars vilar fram till framåt niotiden och knappt gal då fick ett frispel och gol som en galning i en hel timma fram till sju. Högt och ljudligt!
Efter sju somnade jag dock men klockan åtta väckte Jonas mig och sa att äggen var färdiga om fyra minuter.
Det var bara att gå upp. Kanske finns det hopp om att man sover bättre i natt. Det är ju vardag i morgon och slut på semestern.
Det regnar just för tillfället så jag passar på att fixa till min dator nere i källaren då min bärbara inte funkar längre.
Dessutom gjorde jag en enorm upptäckt. Man kan få större text samt att skärmen är betydligt mycket större här nere i källaren. (Större text kan jag säkert få på den bärbara oxå men skärmen går inte att förstora). Känns som om man börjar bli gammal...
Vi tycker ju som sagt att vi behöver ett nytt hönshus och den här gången har snickaren lärt sig av misstagen och bygger ett med tjocka väggar, betonggolv och släta innerväggar.
Ingen tror att vi bygger ett hönshus när de får se det men så är det.
Vid 02.40-tiden i natt hände det något. Något ondsint drabbade både mig och Jonas som höll oss vakna resten av natten. Jonas slumrade förvisso till lite framåt morgonkvisten men jag var vaken och klockan sex gick jag ut för att öppna till hönorna. Det var ett dumt drag, visade det sig.
Bill som annars vilar fram till framåt niotiden och knappt gal då fick ett frispel och gol som en galning i en hel timma fram till sju. Högt och ljudligt!
Efter sju somnade jag dock men klockan åtta väckte Jonas mig och sa att äggen var färdiga om fyra minuter.
Det var bara att gå upp. Kanske finns det hopp om att man sover bättre i natt. Det är ju vardag i morgon och slut på semestern.
Det regnar just för tillfället så jag passar på att fixa till min dator nere i källaren då min bärbara inte funkar längre.
Dessutom gjorde jag en enorm upptäckt. Man kan få större text samt att skärmen är betydligt mycket större här nere i källaren. (Större text kan jag säkert få på den bärbara oxå men skärmen går inte att förstora). Känns som om man börjar bli gammal...
Vi tycker ju som sagt att vi behöver ett nytt hönshus och den här gången har snickaren lärt sig av misstagen och bygger ett med tjocka väggar, betonggolv och släta innerväggar.
Ingen tror att vi bygger ett hönshus när de får se det men så är det.
 |
| Hönshus sett från altanen |
Inte mycket har fått mina värphönor på fall. Tuppen Snygg visade de ingen som helst respekt för som ni kanske kommer ihåg och när tuppen Bill flyttade in så var de ju inte elaka mot honom på något vis men var ju inte direkt imponerade heller. De gick fortfarande sin egen väg och bestämde själva oftast i grupper tre om tre.
Men i går minsann fick de allt en chock. In flyttade det nämligen två Wyandotte tuppar.
När jag bar in lådan med nykomlingarna i hönshuset kom hönorna rusande in i hönshuset för att se vad som skedde. När de två tupparna gled ut på golvet fick de fullständigt spelet och vände på klacken fortare än fort och kom inte fort nog ut. Det var korvstoppning i hålet en stund innan alla hönorna högkacklande ramlat ut i hönsgården. Där for de omkring och kacklade vildsint och upprört.
Efter en stund samlade de sig men smög omkring ute på gården, misstänksamma. De kunde inte ens njuta av de nya gröna maskrosbladen jag slängde in till dem.
Plötsligt fick de två herrarna för sig att de skulle ta sig en titt ute i hönsgården och spatserade sonika ut. Då flydde mitt annars så kaxiga hönsgäng och gömde sig bakom den stora stenen och kacklade högt varje gång grabbarna tog ett nytt steg. Hönorna flyttade sig ständigt så långt från tupparna som möjligt.
De här tupparna är inte så gamla så de gjorde natt ganska tidigt och först klockan elva i går kväll hade hönorna vågat sig in.
Men för säkerhets skull satt de upptryckta i högra hörnet då killarna satt i det vänstra. Ledarhönan hade intagit ett värprede!
Men för säkerhets skull satt de upptryckta i högra hörnet då killarna satt i det vänstra. Ledarhönan hade intagit ett värprede!
Så äntligen har man funnit något som satt respekt i järngänget!
Mina andra små kycklingar växer och är rätt så aktiva i fångandet av diverse småkryp. I dag när det regnar lite står det mask på menyn.
Här springer de efter varsin fluga...
torsdag 28 juli 2011
Via Facebook såklart
Måndag började med ett litet besök hos veterinären. Inget allvarligt men nu tror vi nog att Leos öron ska repa sig en gång för alla. Sen fick vi andra saker utredda oxå och kostsamt blir det men nu kanske vi kan få ordning och reda på torpet.
Astrid har kommit över den lilla hormonsvackan med hjälp av just för tillfället P-piller men så fort rötmånaden är över så skall det åtgärdas på riktigt.
Stackars Panter som redan denna väg har vandrat levde i skräck ett par dagar och hade föga förståelse för Astrids inviter.
Även hönorna och kycklingarna har utökat reviret och går numera fritt i hela trädgården. Fast favoritstället är hallonlandet och vinbärsbuskarna där de hoppar jämfota och fångar bär. Drömstället är ju självklart Jonas morotsland men där är de portade.
Och på tal om morötter: Kissnödig morot, eller...
Vi fixade till en kulturkrock i form av kantarell fyllda tortillias, gratinerade med ost och lite salsa. Kantarellerna fick jag hastigt och lustigt av min granne Berit ute vid vägen. TACK TACK!
Och i dag torsdag besökte vi Björnasäter där Bergs Hästklubb hade ordnat med en liten hopptävling. Trevligt och avslappnade att se något annat än vad man brukar. Gott kaffe och hyggligt väder men det hade man ju beställt så det var ju självklart.
När vi kom hem från Björnasäter och tände grillen frågade Jonas hur jag visste att det var hästhoppning i Björnasäter.
Sällan blir man så lycklig övar att få svara: "Via Facebook, så klart".
Det hör nämligen till saken att Jonas inte är den största beundraren av denna mötesplats och jag kommer vara den första att rita ett stort tjockt kryss i vardagsrumstaket den dagen han öppnar ett eget konto.
Nu sitter vi på altanen (kl 21.45) och njuter av 20 graders värme med en liten whiskey och hör syrsorna spelar.
Hur bra kan livet bli!
Astrid har kommit över den lilla hormonsvackan med hjälp av just för tillfället P-piller men så fort rötmånaden är över så skall det åtgärdas på riktigt.
Stackars Panter som redan denna väg har vandrat levde i skräck ett par dagar och hade föga förståelse för Astrids inviter.
Även hönorna och kycklingarna har utökat reviret och går numera fritt i hela trädgården. Fast favoritstället är hallonlandet och vinbärsbuskarna där de hoppar jämfota och fångar bär. Drömstället är ju självklart Jonas morotsland men där är de portade.
Och på tal om morötter: Kissnödig morot, eller...
När vi kom hem från Björnasäter och tände grillen frågade Jonas hur jag visste att det var hästhoppning i Björnasäter.
Sällan blir man så lycklig övar att få svara: "Via Facebook, så klart".
Det hör nämligen till saken att Jonas inte är den största beundraren av denna mötesplats och jag kommer vara den första att rita ett stort tjockt kryss i vardagsrumstaket den dagen han öppnar ett eget konto.
Nu sitter vi på altanen (kl 21.45) och njuter av 20 graders värme med en liten whiskey och hör syrsorna spelar.
Hur bra kan livet bli!
söndag 24 juli 2011
Familjen Lundgren på spionuppdrag!
I går hade vi lite kalas för mor Marita här hemma på våran altan.
Vi hade tur med vädret och hade väldigt trevligt.
När de flesta hade gett sig i väg vid tio, halv elva var bara min mor och far kvar och lastade in allehanda medhavda saker i sin bil.
Då ringer telefonen!
Mysko (vid den tidspunkten).
Det var min bror som precis kommit hem. Han bor cirkus 500 meter från oss.
Han berättade att det hade stått en okänd bil på deras uppfart med två förare varav passageraren var en tjej med mörka glasögon. De hade fått brått iväg och han hade sett att de hade stannat på vägen utanför vår infart samt att de snart svängde in på våran väg.
- Kolla vad det är för något mysko.
Jajamensan. Pappa och mamma var på hugget och for iväg.
På våran väg mötte de ingen men de hade kört om bilen längre ner i backen mot Lerdala där den stod utanför bekantas hus.
De tog registreringsnummret och fick reda på att den stod på en kvinna.
När mamma och pappa lastat ur sina grejer hemma tog pappa bilen en gång till och körde ut för att kolla vidare.
Åter fann han dem på en uppfart till ett hus, nu närmare Lerdala men så beslöt han sig i alla fall för att till sist åka hem.
Snart kom bilen upp till deras uppfart och körde upp och stannade.
Då gick pappa ut och frågade vad de höll på med.
Det visade sig att paret i den mysko bilen delade ut reklam!
På min mamma och pappas uppfart är det några fastigheter som har sin brevlådor samlat ungefär likadant är det utmed hela vägen så de hade ju stannat där det naturligt fanns brevlådor.
Den som får för sig att dela ut reklam denna tidpunkt en lördag kväll får skylla sig själv om de blir förföljda.
Nu handlar det inte bara om grannsamverkan - Samhällssamverkan!
Vi hade tur med vädret och hade väldigt trevligt.
När de flesta hade gett sig i väg vid tio, halv elva var bara min mor och far kvar och lastade in allehanda medhavda saker i sin bil.
Då ringer telefonen!
Mysko (vid den tidspunkten).
Det var min bror som precis kommit hem. Han bor cirkus 500 meter från oss.
Han berättade att det hade stått en okänd bil på deras uppfart med två förare varav passageraren var en tjej med mörka glasögon. De hade fått brått iväg och han hade sett att de hade stannat på vägen utanför vår infart samt att de snart svängde in på våran väg.
- Kolla vad det är för något mysko.
Jajamensan. Pappa och mamma var på hugget och for iväg.
På våran väg mötte de ingen men de hade kört om bilen längre ner i backen mot Lerdala där den stod utanför bekantas hus.
De tog registreringsnummret och fick reda på att den stod på en kvinna.
När mamma och pappa lastat ur sina grejer hemma tog pappa bilen en gång till och körde ut för att kolla vidare.
Åter fann han dem på en uppfart till ett hus, nu närmare Lerdala men så beslöt han sig i alla fall för att till sist åka hem.
Snart kom bilen upp till deras uppfart och körde upp och stannade.
Då gick pappa ut och frågade vad de höll på med.
Det visade sig att paret i den mysko bilen delade ut reklam!
På min mamma och pappas uppfart är det några fastigheter som har sin brevlådor samlat ungefär likadant är det utmed hela vägen så de hade ju stannat där det naturligt fanns brevlådor.
Den som får för sig att dela ut reklam denna tidpunkt en lördag kväll får skylla sig själv om de blir förföljda.
Nu handlar det inte bara om grannsamverkan - Samhällssamverkan!
onsdag 20 juli 2011
Till bords
Det hör inte till ovanligheterna att Marrón sitter i stolar, det har hon efter mor.
 |
| Kan man få beställa något på den här serveringen eller? |
 |
| Hörru husse, kan du fixa in lite käk - puss på dig... |
 |
| Alltså, vad var det du inte förstod. Jag vill ha nått att äta! Nu helst... |
söndag 17 juli 2011
På grönbete
Under vår semestertripp uppåt Lindesberg och Riddarhyttan höll ju Kajsa ställningarna hemma och hade lyckan att finna kyckling nummer två under den andra ruvande hönan. De andra sex äggen var tomma men jag har nu två kycklingar. Bättre än ingen.
Vid första anblicken av den nya kycklingen när jag kom hem blev jag för en kort stund lite orolig att någon matat den med extasy eller något liknande för den irrade omkring som en förvirrad..... Höna.
Men så slog det mig genast att det var ju faktiskt kycklingen som kom ur ett Lohmannägg och det kan ju förklara en hel del.
Det går inte ens att få ett klart och tydligt foto på den stackars kycklingen.
Det är ju viss skillnad på Lohmannhönorna och Orpingtonarna. Orpingtonhönorna arbetar sig i sakta mak fram över gräsmattan i samlad tropp medan Lohmanhönorna verkligen står för begreppet "virrig som en höna". Det far nio stycken hönor åt varsitt håll och krafsar vildsint runt överallt i full fart.
![]()
Bill gör vad han kan för att samla ihop virrhönorna men det fattas alltid någon. Här har han lyckats samla ihop åtta av nio.
![]()
Här är den första kycklingen som är av den något mer lättfotograferade sorten. Lär sig äta det mesta av mammahöna och mosterhöna.
![]()
Vid första anblicken av den nya kycklingen när jag kom hem blev jag för en kort stund lite orolig att någon matat den med extasy eller något liknande för den irrade omkring som en förvirrad..... Höna.
Men så slog det mig genast att det var ju faktiskt kycklingen som kom ur ett Lohmannägg och det kan ju förklara en hel del.
Det går inte ens att få ett klart och tydligt foto på den stackars kycklingen.
 |
| Får jag lov att presentera Speedy Gonzales eller Shaki'n Stevens om det blir en tupp |
Det är ju viss skillnad på Lohmannhönorna och Orpingtonarna. Orpingtonhönorna arbetar sig i sakta mak fram över gräsmattan i samlad tropp medan Lohmanhönorna verkligen står för begreppet "virrig som en höna". Det far nio stycken hönor åt varsitt håll och krafsar vildsint runt överallt i full fart.
 |
| Mhm, en buske! Här finns det säkert mask! Gott! |
 |
| Åh, här då! Titta morotsblast! Gott! Men hallå, det står ett staket här. Kan nå'n ta bort staketet här? |
 |
| Här börjar dunet försvinna och små vingar börjar synas. Om det blir en tupp är namnet Patrik (så klart) men om det blir en höna får vi se vad vi ska döpa den till |
tisdag 12 juli 2011
Semester, nostalgi och äventyr
Semesterturen startade hemifrån i lugn och ro i söndags med vetskapen om att Kajsa tar hand om hus, hönor och katter.
Först hamnade vi på en camping där det sprang både lösa katter och hundar näst intill ända in i bilen till hundarna och det kändes inte OK!
Därför blev det nytt mål på måndag och redan måndag förmiddag fann vi den pefekta platsen för oss.
Liens Camping i Riddarhyttan mellan Lindesberg och Skinskatteberg. Perfekt!
Här tog hundarna sitt kvällsdopp - dock inte vi tvåbeningar.
![]()
Vi hade redan bestämt oss för att söka upp Korslångsgård där Jonas tillbringat många helger och övrig tid i sitt liv tillsammans med alla andra i friluftsundomen. Jag har endast varit med högst fem gånger men föll för denna idyll jag med.
Utan vetskap om egentligen något mer än att huset i dag är privatägt tog vi våran bil och letade oss fram genom slingrig skogsväg som vi båda var överens om hade vuxit något samt att skogen var nertagen ganska så ordentligt. Några stunder funderade vi på om vi var på rätt väg men så såg vi skylten där det stog Korslångs smedja och då visste vi att vi var på rätt väg.
Vi kom fram till vägbommen som stod öppen och stannade utanför för att ta oss försiktigt till fots fram till udden.
Men precis när vi fått ut hundar och kameror så kom det en utlandregistrerad bil innifrån och en dam klev ut för att stänga och låsa bommen.
Vi presenterade oss och förklarade vad som fört oss dit och vi fick tillåtelsen att gå fram för att titta. Hon blev glad för att träffa oss och få höra om vem som varit med och byggt på stället.
Mycket hade förändrats sedan vi två var där sist hösten 1997 - räknade vi ut.
Nytt lertegeltak, ny panel, nya fönster samt vatten och avlopp. El och en veranda. Ett nytt förråd. Alla gardiner var fördragna men det glipade i gardinen där köket var och det var insatt ett mordernt kök.
Kaminen som vi eldat inne i var nermoterad i delar och fungerade numer som blomkrukor utomhus.
![]()
Korslångsgård sett från infarten
![]()
![]()
Den nya verandan
![]()
Ny panel och nya fönsterfoder
![]()
![]()
Vi var ner till bastun som Jonas varit med och byggt. Det var på tillbakavägen vi upptäkte att den gamla kaminen numer fungerade som blomkruka.
Sen gick vi ner till badplatsen längre ut på udden och mindes våran första leonberger, Dine som älskade att bada vid denna strand.
![]()
Mycket nöjda för detta nostalgiska möte åt vi våra medhavda mackor vid Korslångens strand och for vidare i jakten på en lanthandel som vi båda visste vi hade handlat i men som vi inte hittade. Där svek minnet oss tyvärr.
Men vi får tacka Leo för att han blev väldigt nödig på vägen hem och vi tog av in på en tillsynes väldigt enskild väg rakt upp i snårskogen (någonstan utmed väg 68). Precis när Leo lyfte på benet och Jonas tog en kluk vatten såg jag en ruin från en husgrund. Hyggligt stor dessutom. Men det var inte den enda för när vi tog oss vidare framåt fann vi den ena efter den andra grunden utmed vägen. Nästan som en spökstad utan väggar och tak.
Nu har regnet precis passerat över och det ska grillas laxknyten med massor av gott i.
Först hamnade vi på en camping där det sprang både lösa katter och hundar näst intill ända in i bilen till hundarna och det kändes inte OK!
Därför blev det nytt mål på måndag och redan måndag förmiddag fann vi den pefekta platsen för oss.
Liens Camping i Riddarhyttan mellan Lindesberg och Skinskatteberg. Perfekt!
Här tog hundarna sitt kvällsdopp - dock inte vi tvåbeningar.
Utan vetskap om egentligen något mer än att huset i dag är privatägt tog vi våran bil och letade oss fram genom slingrig skogsväg som vi båda var överens om hade vuxit något samt att skogen var nertagen ganska så ordentligt. Några stunder funderade vi på om vi var på rätt väg men så såg vi skylten där det stog Korslångs smedja och då visste vi att vi var på rätt väg.
Vi kom fram till vägbommen som stod öppen och stannade utanför för att ta oss försiktigt till fots fram till udden.
Men precis när vi fått ut hundar och kameror så kom det en utlandregistrerad bil innifrån och en dam klev ut för att stänga och låsa bommen.
Vi presenterade oss och förklarade vad som fört oss dit och vi fick tillåtelsen att gå fram för att titta. Hon blev glad för att träffa oss och få höra om vem som varit med och byggt på stället.
Mycket hade förändrats sedan vi två var där sist hösten 1997 - räknade vi ut.
Nytt lertegeltak, ny panel, nya fönster samt vatten och avlopp. El och en veranda. Ett nytt förråd. Alla gardiner var fördragna men det glipade i gardinen där köket var och det var insatt ett mordernt kök.
Kaminen som vi eldat inne i var nermoterad i delar och fungerade numer som blomkrukor utomhus.
Ny panel och nya fönsterfoder
Sen gick vi ner till badplatsen längre ut på udden och mindes våran första leonberger, Dine som älskade att bada vid denna strand.
Men vi får tacka Leo för att han blev väldigt nödig på vägen hem och vi tog av in på en tillsynes väldigt enskild väg rakt upp i snårskogen (någonstan utmed väg 68). Precis när Leo lyfte på benet och Jonas tog en kluk vatten såg jag en ruin från en husgrund. Hyggligt stor dessutom. Men det var inte den enda för när vi tog oss vidare framåt fann vi den ena efter den andra grunden utmed vägen. Nästan som en spökstad utan väggar och tak.
Nu har regnet precis passerat över och det ska grillas laxknyten med massor av gott i.
söndag 3 juli 2011
torsdag 30 juni 2011
Smutsgris och stackars sommarjobbare....
När man i sin ensamhet klänger upp och ner på en målarställning så har man en tendens till att grubbla och fundera.
I dag funderade jag över varför företagstelefonen var så väldans tyst. Kontrollerade att jag faktiskt hade fått med den ut och jodå, den låg i fickan, full laddad och påslagen.
Jag svarar ju numer i företagstelefonen och Jonas har som bekant (för en del) ett annat nummer. Det är hemligt och då står det ju "Dolt nummer" när han ringer.
Helt plötsligt ringer telefonen och jag ser att det är "Dolt nummer" så jag svarar lite käckt: Tjallååå! (Helt övertygad om att det är Jonas för telefonförsäljare ringer ju numer alltid från mobilnummer (UTOM HITTAFIRMA.SE - de fegar ur med hemligt nummer de med)).
En pojkröst (faktiskt lät han inte gammal) harklade till och sa: Ursäkta, vart har jag kommigt.
Även nu tror jag att någon ringt fel så jag svara artigt: Till SnickarJonas.
Aaahh, pojkrösten låter nöjd. Jag söker Leif Jonas Johansson.
Lite sur över att jag missat förberedelsen på denna försäljare svarar jag ändå lika vänligt som förut: Vem av dem?
Hur menar du nu, sa pojkrösten som förövrigt inte presenterat sig. Jag vill prata med Leif Jonas Johansson.
Vad gäller det då?
Jag behöver prata med "han" som är ansvarig för företaget.
Jaa, men vad gäller det då för jag har vissa befogenheter i företaget också.
JAHAAAA, nu sken han upp igen. Jo, jag ringer från ett företag som säljer sanitetsmedel.
Vad bra, sa jag, för då kan vi göra lidandet kort. Vi är inte intresserade av det, vi snickrar i vårat företag.
Ja men! Tvättar du inte hemma då? sa han uppstudsigt och då var det kört för honom.
Nej, det gör jag inte. Och så skulle jag precis repetera meningen om att vi inte var intresserade men det hann jag aldrig för då vrålade han i andra änden:
MEN SKIT I DET DÅ JÄVLA SMUTSGRIS.
Sen slängde han på luren.
Stackare, behöva få ett så bedrövligt sommarjobb... när man kan vara ute i solen och måla.
I dag funderade jag över varför företagstelefonen var så väldans tyst. Kontrollerade att jag faktiskt hade fått med den ut och jodå, den låg i fickan, full laddad och påslagen.
Jag svarar ju numer i företagstelefonen och Jonas har som bekant (för en del) ett annat nummer. Det är hemligt och då står det ju "Dolt nummer" när han ringer.
Helt plötsligt ringer telefonen och jag ser att det är "Dolt nummer" så jag svarar lite käckt: Tjallååå! (Helt övertygad om att det är Jonas för telefonförsäljare ringer ju numer alltid från mobilnummer (UTOM HITTAFIRMA.SE - de fegar ur med hemligt nummer de med)).
En pojkröst (faktiskt lät han inte gammal) harklade till och sa: Ursäkta, vart har jag kommigt.
Även nu tror jag att någon ringt fel så jag svara artigt: Till SnickarJonas.
Aaahh, pojkrösten låter nöjd. Jag söker Leif Jonas Johansson.
Lite sur över att jag missat förberedelsen på denna försäljare svarar jag ändå lika vänligt som förut: Vem av dem?
Hur menar du nu, sa pojkrösten som förövrigt inte presenterat sig. Jag vill prata med Leif Jonas Johansson.
Vad gäller det då?
Jag behöver prata med "han" som är ansvarig för företaget.
Jaa, men vad gäller det då för jag har vissa befogenheter i företaget också.
JAHAAAA, nu sken han upp igen. Jo, jag ringer från ett företag som säljer sanitetsmedel.
Vad bra, sa jag, för då kan vi göra lidandet kort. Vi är inte intresserade av det, vi snickrar i vårat företag.
Ja men! Tvättar du inte hemma då? sa han uppstudsigt och då var det kört för honom.
Nej, det gör jag inte. Och så skulle jag precis repetera meningen om att vi inte var intresserade men det hann jag aldrig för då vrålade han i andra änden:
MEN SKIT I DET DÅ JÄVLA SMUTSGRIS.
Sen slängde han på luren.
Stackare, behöva få ett så bedrövligt sommarjobb... när man kan vara ute i solen och måla.
onsdag 29 juni 2011
Kyckling (singular)
Eftersom mitt hönshus inte är kycklingsäkert på långa när kändes det helt klart aktuellt att flytta ut höna med kyckling till en något säkrare kycklingbur. Hade tänkt vänta tills i morgon men hönan började röra på sig och då kändes det bättre att flytta dem i tid.
Hönan uppskattade inte detta lika mycket och bet mig frenetiskt i fingrarna den korta färden över till det nya bo stället.
Väl på plats och lämnad i fred visade sig det att det kanske inte va så dumt ändå i den nya bostaden. Mat och vatten serverat mitt framför näsan och det var ju till och med gott att pickla i sig lite gräs minsann. Efter några timmar så började till och med kammen anta en något mer rödare nyans än den annars mer blekrosa som varit under ruvningen - som den här
Panter och Astrid visade också stort intresse för kycklingen och jag säger bara det - nåde den som rör min kyckling! Den kommer det inte bli lätt för - vem det än må vara!
Panter drog som en avlöning när jag tänkte fotografera honom som bevismaterial och Astrid skuttade efter men hann inte med. Här kör hon lite stretching efter ett pass i klätterträdet.
 |
| Nähä, blev nog lite pömsig i ögat ska nog ta en liten förmiddaslur på favoritstället |
 |
| I soffan under täcket (det är 26 grader i skuggan) |
I går trampade han med mig runt i trädgården ända tills han hörde värphönorna på andra sidan gårdsplanen och skevade iväg som en projektil fram till grinden och kluckade bestämt.
När jag öppnade grinden marscherade han lika bestämt över gårdsplanen, stannade på halva vägen och slog en blick bakåt så att jag verkligen var med, fortsatte sedan in i hönshuset och ställde sig vid grinden.
Öppna nu då!
De blev väldigt förtjusta av hans ankomst men vi får väl se hur länge de är roade av detta - de ha ju ganska bestämda åsikter och ägnar ju mer tid till mat än något annat.
Bill verkar trivas med att jobba skift. Hoppas att det blir en tupp av den här kycklingen för då har vi ett bra ämne efter Bill.
onsdag 22 juni 2011
Astrid - den apporterande katten
Astrid har fått en liten garnig mus med en liten bjällra på. Störtkul och oumbärlig. Helst skall den med upp i våran säng tillsammans med ett gristryne tillhörande före detta stoppad plyschgris till natten.
I bland vaknar man av det lilla plingandet från den lilla bjällran si så där runt halv två eller tre på natten eller att man får ett gristryne i plysch på pannan.
Vad mer intressant är att Astrid apporterar den lilla plingiplångmusen om man kastar iväg den genom hallen som är ca 7 m lång.
I dag kastade Kajsa säkert den lilla musen ett tjugotal gånger från köket genom hallen bort i finrummet och Astrid kastade sig som ett spjut efter för att direkt komma tillbaka med den och släppte den vid Kajsas fötter, tittade på Kajsa och inväntade nästa kast.
Kajsa ledsnade först, Astrid hade nog kunnat håla på hur länge som helst.
Det kanske kan vara en användbar talang - får fundera på den lite.
I dag hade jag inte hjärnan med mig när vi (jag och Kajsa) åkte för att införskaffa mat till doggisarna. Erkänner att jag låg lite efter med det och hundmaten räckte endast till en halv portion till dem var i morse men de fick annant gott från kylskåpet samt att Marrón gjorde anspråk på min frukostmacka. Det brukar hon göra men får aldrig något av MIG (andra i hushållet delar med sig men inte jag). I morse sved det dåliga samvetet lite så hon fick väl ett hörne då så nu är det väl kört...
Hur som haver åkte jag och Kajsa iväg mot Skara för att inhandla mer hundmat. När vi kom fram till 49:an ( Skara-Skövde -vägen) slog det ner som en blixt i huvudet!
Jag var tämligen övertygad om att jag glömt plånboken hemma och stannade för att kolla väskan. Jojomensan, visst saknades plånboken. Det var bara att vända för att köra hem och hämta den.
Annars stör jag mig inte på att vissa använder vita tubsockor i sandaler - det får andra störa sig på...
I bland vaknar man av det lilla plingandet från den lilla bjällran si så där runt halv två eller tre på natten eller att man får ett gristryne i plysch på pannan.
 |
| Det är här trynet hör hemma. |
Vad mer intressant är att Astrid apporterar den lilla plingiplångmusen om man kastar iväg den genom hallen som är ca 7 m lång.
I dag kastade Kajsa säkert den lilla musen ett tjugotal gånger från köket genom hallen bort i finrummet och Astrid kastade sig som ett spjut efter för att direkt komma tillbaka med den och släppte den vid Kajsas fötter, tittade på Kajsa och inväntade nästa kast.
Kajsa ledsnade först, Astrid hade nog kunnat håla på hur länge som helst.
Det kanske kan vara en användbar talang - får fundera på den lite.
I dag hade jag inte hjärnan med mig när vi (jag och Kajsa) åkte för att införskaffa mat till doggisarna. Erkänner att jag låg lite efter med det och hundmaten räckte endast till en halv portion till dem var i morse men de fick annant gott från kylskåpet samt att Marrón gjorde anspråk på min frukostmacka. Det brukar hon göra men får aldrig något av MIG (andra i hushållet delar med sig men inte jag). I morse sved det dåliga samvetet lite så hon fick väl ett hörne då så nu är det väl kört...
Hur som haver åkte jag och Kajsa iväg mot Skara för att inhandla mer hundmat. När vi kom fram till 49:an ( Skara-Skövde -vägen) slog det ner som en blixt i huvudet!
Jag var tämligen övertygad om att jag glömt plånboken hemma och stannade för att kolla väskan. Jojomensan, visst saknades plånboken. Det var bara att vända för att köra hem och hämta den.
Annars stör jag mig inte på att vissa använder vita tubsockor i sandaler - det får andra störa sig på...
tisdag 14 juni 2011
Tröstäter en Marabou Schweizernöt
Nu låter det muntert men det gjorde det inte vid självaste olyckstillfället när jag lyckades trampa en spik genom hela tån i förmiddags.
Då var jag mordbenägen.
Jag har alvarliga funderingar över om jag överhuvudtaget ska vistas utanför hemmet eller att ens kliva ur sängen. Jag lyckas alltid med någonting som innebär smärta.
Ett sjukhusbesök eller annan vårdinrättning var att utesluta vid dagens händelse. Det hade bara tagit onödig tid.
Hem å spola lite koksalt lösning i båda hålen, på med kompress och hundig gasbinda, nya sockisar och lite bättre skor!
Nu sitter jag dock med bultande tå och tröstäter en 200 grams chokladkaka. Jag behöver det! Å kaffet är slut - det hade jag oxå behövt.
Men Jonas lovade att han skulle ta med någon slags mat hem så det blir nog bra.
Veckans hönsrapport:
Jonas är bekymrad över Bill för att han får traska omkring ensam i trädgården men jag tror att han mår som en prins.
Höna nummer ett ligger nämligen på ägg och är inne på vecka 2. Har vi tur blir det små kycklingar till midsommar. Hon har lagt sig i det enda redet som jag för närvarande har hunnit skramla ihop till, på nedervåningen inne i sommarbostaden.
I söndags kom hon ut en sväng efter en veckas ruvande. Tömde tarmsystemet - riktigt ordentligt, vräkte i sig vatten och mat för att lägga sig igen inom tiden av trettio minuter.
Höna nummer två ligger en våning upp i sommarbostaden och ruvar på ägg men har knappt hunnit en vecka så vi får väl se vad det blir. Ett ägg har jag sett men annars är hon rätt så syrak när man kommer och ska göra rent.....
Höna nummer tre sympatiligger i en grop under en buske och det är väl lite otur för hon blir väl störd över att jag bär in henne varenda kväll så där finns det inga ägg alls. Men jag vill ju inte att hon ska ligga helt fritt ute i trädgården mitt i natten i fall det kommer en räv eller annat och käkar upp henne! Så hon får snällt finna sig i att hon blir in buren varje kväll precis som jag får finna mig i att hon går in under sin buske varje morgon.
onsdag 8 juni 2011
ASTRID - Tuppens stora skräck!
Strax innan följande bildserie hände det som alla vill ha på bild men som inte lyckats.
Jag sitter på min ekbänk som står utmed garageväggen och pratar med min mamma i telefonen. Orpingtonflickorna har bestämt sig för egentid och ligger under varsin buske och Bill ligger således och tar sig en lite aftonlur mitt på gräsmattan.
Han har ingen susning om att snart skall vakna upp med skäck.
Astrid har beslutat sig för att busa lite med Bill och smyger sig på den stackars tuppen bakifrån, slänger båda frambenen runt halsen på sovande Bill och svingar sig över ryggen för att sedan blixtsnabbt försvinna in bakom nästa buske.
Kvar sitter en högst förvirrad Bill och tittar sig misstänksamt runt omkring. Sakta reser han sig upp och tar några trevande steg medans Astrid ligger bakom kärleksörten och laddar om.
DET HÄR VA JU SKITSKOJ!
Bill fattar fortfarande inte vad som hänt och trampar bekymmrat vidare över gräsmattan. Astrid lägger in nästa stöt, nu något mer synlig, men det gör ju inget för han vet ju inte vad det var som angrep honom från början.
Attans roligt det här, säger Astrid. Vilken liten fegis. Vem är rädd för en tupp! Måste jag berätta för Panter i kväll. Han är skiiiiträdd för hönorna!
Alla - även jag har ju varit lite bekymmrad över Astrids inte allt för stora storlek och över vad faror som kan drabba henne på sina första äventyr ute - men jag tror inte vi ska bekymmra oss så mycket över Astrid. Vi ska kanske tänka på de stackare som drabbas av henne i stället...
Jag sitter på min ekbänk som står utmed garageväggen och pratar med min mamma i telefonen. Orpingtonflickorna har bestämt sig för egentid och ligger under varsin buske och Bill ligger således och tar sig en lite aftonlur mitt på gräsmattan.
Han har ingen susning om att snart skall vakna upp med skäck.
Astrid har beslutat sig för att busa lite med Bill och smyger sig på den stackars tuppen bakifrån, slänger båda frambenen runt halsen på sovande Bill och svingar sig över ryggen för att sedan blixtsnabbt försvinna in bakom nästa buske.
Kvar sitter en högst förvirrad Bill och tittar sig misstänksamt runt omkring. Sakta reser han sig upp och tar några trevande steg medans Astrid ligger bakom kärleksörten och laddar om.
DET HÄR VA JU SKITSKOJ!
Bill fattar fortfarande inte vad som hänt och trampar bekymmrat vidare över gräsmattan. Astrid lägger in nästa stöt, nu något mer synlig, men det gör ju inget för han vet ju inte vad det var som angrep honom från början.
 |
| Smygili smygili smyg |
 |
| Han ser mig inte |
 |
| Titta nu! |
 |
| Undanmanöver- klovässning |
 |
| Attack! |
 |
| Och nu drar Bill. |
Alla - även jag har ju varit lite bekymmrad över Astrids inte allt för stora storlek och över vad faror som kan drabba henne på sina första äventyr ute - men jag tror inte vi ska bekymmra oss så mycket över Astrid. Vi ska kanske tänka på de stackare som drabbas av henne i stället...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)