Smutsgris och stackars sommarjobbare....

När man i sin ensamhet klänger upp och ner på en målarställning så har man en tendens till att grubbla och fundera.
I dag funderade jag över varför företagstelefonen var så väldans tyst. Kontrollerade att jag faktiskt hade fått med den ut och jodå, den låg i fickan, full laddad och påslagen.
Jag svarar ju numer i företagstelefonen och Jonas har som bekant (för en del) ett annat nummer. Det är hemligt och då står det ju "Dolt nummer" när han ringer.
Helt plötsligt ringer telefonen och jag ser att det är "Dolt nummer" så jag svarar lite käckt: Tjallååå! (Helt övertygad om att det är Jonas för telefonförsäljare ringer ju numer alltid från mobilnummer (UTOM HITTAFIRMA.SE - de fegar ur med hemligt nummer de med)).
En pojkröst (faktiskt lät han inte gammal) harklade till och sa: Ursäkta, vart har jag kommigt.
Även nu tror jag att någon ringt fel så jag svara artigt: Till SnickarJonas.
Aaahh, pojkrösten låter nöjd. Jag söker Leif Jonas Johansson.
Lite sur över att jag missat förberedelsen på denna försäljare svarar jag ändå lika vänligt som förut: Vem av dem?
Hur menar du nu, sa pojkrösten som förövrigt inte presenterat sig. Jag vill prata med Leif Jonas Johansson.
Vad gäller det då?
Jag behöver prata med "han" som är ansvarig för företaget.
Jaa, men vad gäller det då för jag har vissa befogenheter i företaget också.
JAHAAAA, nu sken han upp igen. Jo, jag ringer från ett företag som säljer sanitetsmedel.
Vad bra, sa jag, för då kan vi göra lidandet kort. Vi är inte intresserade av det, vi snickrar i vårat företag.
Ja men! Tvättar du inte hemma då? sa han uppstudsigt och då var det kört för honom.
Nej, det gör jag inte. Och så skulle jag precis repetera meningen om att vi inte var intresserade men det hann jag aldrig för då vrålade han i andra änden:
MEN SKIT I DET DÅ JÄVLA SMUTSGRIS.
Sen slängde han på luren.
Stackare, behöva få ett så bedrövligt sommarjobb... när man kan vara ute i solen och måla.

Kyckling (singular)

Inget är som väntans tider - exakt dag 21 kom den lilla kycklingen (i går). Ägg nummer två kläcktes aldrig och i dag på förmidda'n puttade hönan undan det.

Eftersom mitt hönshus inte är kycklingsäkert på långa när kändes det helt klart aktuellt att flytta ut höna med kyckling till en något säkrare kycklingbur. Hade tänkt vänta tills i morgon men hönan började röra på sig och då kändes det bättre att flytta dem i tid.
Hönan uppskattade inte detta lika mycket och bet mig frenetiskt i fingrarna den korta färden över till det nya bo stället.

Väl på plats och lämnad i fred visade sig det att det kanske inte va så dumt ändå i den nya bostaden. Mat och vatten serverat mitt framför näsan och det var ju till och med gott att pickla i sig lite gräs minsann. Efter några timmar så började till och med kammen anta en något mer rödare nyans än den annars mer blekrosa som varit under ruvningen - som den här

Den här hönan har legat på sina ägg i två veckor och hon har åtta stycken så blir det 50 % kläckta kycklingar blir det ju riktigt bra. Den andra som bara rumpan syns på slarvar bara. Hon rullar runt sitt ägg lite här och där och just nu vet jag inte om det kan bli något alls för nu låg det i en jättebajs. Hon verkar mer sympatiruva och visade stort intresse av kycklingen en våning ner.

Panter och Astrid visade också stort intresse för kycklingen och jag säger bara det - nåde den som rör min kyckling! Den kommer det inte bli lätt för - vem det än må vara!
Panter drog som en avlöning när jag tänkte fotografera honom som bevismaterial och Astrid skuttade efter men hann inte med. Här kör hon lite stretching efter ett pass i klätterträdet.

Nähä, blev nog lite pömsig i ögat
ska nog ta en liten förmiddaslur på favoritstället

I soffan under täcket
(det är 26 grader i skuggan)

Bill har flyttat till värphönorna - han valde själv kan man säga.
I går trampade han med mig runt i trädgården ända tills han hörde värphönorna på andra sidan gårdsplanen och skevade iväg som en projektil fram till grinden och kluckade bestämt.
När jag öppnade grinden marscherade han lika bestämt över gårdsplanen, stannade på halva vägen och slog en blick bakåt så att jag verkligen var med, fortsatte sedan in i hönshuset och ställde sig vid grinden.
Öppna nu då!
De blev väldigt förtjusta av hans ankomst men vi får väl se hur länge de är roade av detta - de ha ju ganska bestämda åsikter och ägnar ju mer tid till mat än något annat.
Bill verkar trivas med att jobba skift. Hoppas att det blir en tupp av den här kycklingen för då har vi ett bra ämne efter Bill.

Astrid - den apporterande katten

Astrid har fått en liten garnig mus med en liten bjällra på. Störtkul och oumbärlig. Helst skall den med upp i våran säng tillsammans med ett gristryne tillhörande före detta stoppad plyschgris till natten.
I bland vaknar man av det lilla plingandet från den lilla bjällran si så där runt halv två eller tre på natten eller att man får ett gristryne i plysch på pannan.


Det är här trynet hör hemma.


Vad mer intressant är att Astrid apporterar den lilla plingiplångmusen om man kastar iväg den genom hallen som är ca 7 m lång.
I dag kastade Kajsa säkert den lilla musen ett tjugotal gånger från köket genom hallen bort i finrummet och Astrid kastade sig som ett spjut efter för att direkt komma tillbaka med den och släppte den vid Kajsas fötter, tittade på Kajsa och inväntade nästa kast.
Kajsa ledsnade först, Astrid hade nog kunnat håla på hur länge som helst.
Det kanske kan vara en användbar talang - får fundera på den lite.

I dag hade jag inte hjärnan med mig när vi (jag och Kajsa) åkte för att införskaffa mat till doggisarna. Erkänner att jag låg lite efter med det och hundmaten räckte endast till en halv portion till dem var i morse men de fick annant gott från kylskåpet samt att Marrón gjorde anspråk på min frukostmacka. Det brukar hon göra men får aldrig något av MIG (andra i hushållet delar med sig men inte jag). I morse sved det dåliga samvetet lite så hon fick väl ett hörne då så nu är det väl kört...
Hur som haver åkte jag och Kajsa iväg mot Skara för att inhandla mer hundmat. När vi kom fram till 49:an ( Skara-Skövde -vägen) slog det ner som en blixt i huvudet!
Jag var tämligen övertygad om att jag glömt plånboken hemma och stannade för att kolla väskan. Jojomensan, visst saknades plånboken. Det var bara att vända för att köra hem och hämta den.

Annars stör jag mig inte på att vissa använder vita tubsockor i sandaler - det får andra störa sig på...

Tröstäter en Marabou Schweizernöt

Lite stålt är jag över min alldeles egenhändiga omläggning. Tur man har hund så man har självhäftande gasbinda till hands... Fina med små tassingar på.
Nu låter det muntert men det gjorde det inte vid självaste olyckstillfället när jag lyckades trampa en spik genom hela tån i förmiddags.
Då var jag mordbenägen.
Jag har alvarliga funderingar över om jag överhuvudtaget ska vistas utanför hemmet eller att ens kliva ur sängen. Jag lyckas alltid med någonting som innebär smärta.
Ett sjukhusbesök eller annan vårdinrättning var att utesluta vid dagens händelse. Det hade bara tagit onödig tid.
Hem å spola lite koksalt lösning i båda hålen, på med kompress och hundig gasbinda, nya sockisar och lite bättre skor!
Nu sitter jag dock med bultande tå och tröstäter en 200 grams chokladkaka. Jag behöver det! Å kaffet är slut - det hade jag oxå behövt.
Men Jonas lovade att han skulle ta med någon slags mat hem så det blir nog bra.

Veckans hönsrapport:
Jonas är bekymrad över Bill för att han får traska omkring ensam i trädgården men jag tror att han mår som en prins.
Höna nummer ett ligger nämligen på ägg och är inne på vecka 2. Har vi tur blir det små kycklingar till midsommar. Hon har lagt sig i det enda redet som jag för närvarande har hunnit skramla ihop till, på nedervåningen inne i sommarbostaden.
I söndags kom hon ut en sväng efter en veckas ruvande. Tömde tarmsystemet - riktigt ordentligt, vräkte i sig vatten och mat för att lägga sig igen inom tiden av trettio minuter.
Höna nummer två ligger en våning upp i sommarbostaden och ruvar på ägg men har knappt hunnit en vecka så vi får väl se vad det blir. Ett ägg har jag sett men annars är hon rätt så syrak när man kommer och ska göra rent.....
Höna nummer tre sympatiligger i en grop under en buske och det är väl lite otur för hon blir väl störd över att jag bär in henne varenda kväll så där finns det inga ägg alls. Men jag vill ju inte att hon ska ligga helt fritt ute i trädgården mitt i natten i fall det kommer en räv eller annat och käkar upp henne! Så hon får snällt finna sig i att hon blir in buren varje kväll precis som jag får finna mig i att hon går in under sin buske varje morgon.

ASTRID - Tuppens stora skräck!

Strax innan följande bildserie hände det som alla vill ha på bild men som inte lyckats.
Jag sitter på min ekbänk som står utmed garageväggen och pratar med min mamma i telefonen. Orpingtonflickorna har bestämt sig för egentid och ligger under varsin buske och Bill ligger således och tar sig en lite aftonlur mitt på gräsmattan.
Han har ingen susning om att snart skall vakna upp med skäck.
Astrid har beslutat sig för att busa lite med Bill och smyger sig på den stackars tuppen bakifrån, slänger båda frambenen runt halsen på sovande Bill och svingar sig över ryggen för att sedan blixtsnabbt försvinna in bakom nästa buske.
Kvar sitter en högst förvirrad Bill och tittar sig misstänksamt runt omkring. Sakta reser han sig upp och tar några trevande steg medans Astrid ligger bakom kärleksörten och laddar om.
DET HÄR VA JU SKITSKOJ!
Bill fattar fortfarande inte vad som hänt och trampar bekymmrat vidare över gräsmattan. Astrid lägger in nästa stöt, nu något mer synlig, men det gör ju inget för han vet ju inte vad det var som angrep honom från början.


Smygili smygili smyg



Han ser mig inte

Titta nu!

Undanmanöver- klovässning

Attack!

Och nu drar Bill.

Attans roligt det här, säger Astrid. Vilken liten fegis. Vem är rädd för en tupp! Måste jag berätta för Panter i kväll. Han är skiiiiträdd för hönorna!

Alla - även jag har ju varit lite bekymmrad över Astrids inte allt för stora storlek och över vad faror som kan drabba henne på sina första äventyr ute - men jag tror inte vi ska bekymmra oss så mycket över Astrid. Vi ska kanske tänka på de stackare som drabbas av henne i stället...

Campinglivet

Nu är man hemkommen från årets första campingtur.
Kan man ha bättre tur med vädret (Leo och Marrón hade nog förvisso önskat sig något svalare men de fick ju bada varje dag).
En sådan här hög fick jag av Marrón med vinterull

Tre sådana hätr högar borstade jag ur Leo. Alla undrade nog om det låg ett får i containern bakom servicehuset.
Och här har vi campingens muntergök! Ständigt på sin vakt och morrade in reviret redan första kvällen! Släpper en morronfis och undrar om det inte finns något godare att äta... Marrón!

Morrar försäkerhets skull även i sömnen!
Husse å Leo gottade sig i skuggan efter badet. Hmmmmm, så skönt.

Jag själv sköter numer spioneri på campingtoaletterna. Var vaksamma om ni beträder en sådan med avsikt att stjäla toapapper. Ingen anar när jag gör entré och kommer på er med att fylla en hel plastkasse från ICA med noggrant hopviket (stulet) papper från campingtoan. Aja Baja, då kommer arga fingret fram och så önskar ni att ni aldrig tänkt tanken på att ta ens lite för mycket toapapper!
Tänk på det alla toapperstjuvar!
Även 50 cm vattenslang verkar vara väldigt stöldbegärligt. Helst den man ska fylla sina vattendunkar med...
Vi kom hem till Astrid och hon gick för första gången ut. Först utforskades plattgången men sen tog hon sig en sväng över gräsmatan och sket fullständigt i att det gick tre/fyra orpingtonshönor där. De däremot kacklade högljutt.

Är det ledigt här?

Inte för  att jag förstår vitsen med att sitta och stirra in i vårat sovrumsfönster men...

...stolen var ju ledig så då tar man och trycker ner den lilla rumpan i fårfällen. Det är för övrigt Marróns fel att det ligger ett fårskinn i den ena av fyra stolar. De andra har matchande dynor...

Men det hade säkert inte gjort något om den hade varit lite större och stabilare.

Det ser något ansträngt ut men det erkänner hon aldrig!