Astrid - den apporterande katten

Astrid har fått en liten garnig mus med en liten bjällra på. Störtkul och oumbärlig. Helst skall den med upp i våran säng tillsammans med ett gristryne tillhörande före detta stoppad plyschgris till natten.
I bland vaknar man av det lilla plingandet från den lilla bjällran si så där runt halv två eller tre på natten eller att man får ett gristryne i plysch på pannan.


Det är här trynet hör hemma.


Vad mer intressant är att Astrid apporterar den lilla plingiplångmusen om man kastar iväg den genom hallen som är ca 7 m lång.
I dag kastade Kajsa säkert den lilla musen ett tjugotal gånger från köket genom hallen bort i finrummet och Astrid kastade sig som ett spjut efter för att direkt komma tillbaka med den och släppte den vid Kajsas fötter, tittade på Kajsa och inväntade nästa kast.
Kajsa ledsnade först, Astrid hade nog kunnat håla på hur länge som helst.
Det kanske kan vara en användbar talang - får fundera på den lite.

I dag hade jag inte hjärnan med mig när vi (jag och Kajsa) åkte för att införskaffa mat till doggisarna. Erkänner att jag låg lite efter med det och hundmaten räckte endast till en halv portion till dem var i morse men de fick annant gott från kylskåpet samt att Marrón gjorde anspråk på min frukostmacka. Det brukar hon göra men får aldrig något av MIG (andra i hushållet delar med sig men inte jag). I morse sved det dåliga samvetet lite så hon fick väl ett hörne då så nu är det väl kört...
Hur som haver åkte jag och Kajsa iväg mot Skara för att inhandla mer hundmat. När vi kom fram till 49:an ( Skara-Skövde -vägen) slog det ner som en blixt i huvudet!
Jag var tämligen övertygad om att jag glömt plånboken hemma och stannade för att kolla väskan. Jojomensan, visst saknades plånboken. Det var bara att vända för att köra hem och hämta den.

Annars stör jag mig inte på att vissa använder vita tubsockor i sandaler - det får andra störa sig på...