Smutsgris och stackars sommarjobbare....

När man i sin ensamhet klänger upp och ner på en målarställning så har man en tendens till att grubbla och fundera.
I dag funderade jag över varför företagstelefonen var så väldans tyst. Kontrollerade att jag faktiskt hade fått med den ut och jodå, den låg i fickan, full laddad och påslagen.
Jag svarar ju numer i företagstelefonen och Jonas har som bekant (för en del) ett annat nummer. Det är hemligt och då står det ju "Dolt nummer" när han ringer.
Helt plötsligt ringer telefonen och jag ser att det är "Dolt nummer" så jag svarar lite käckt: Tjallååå! (Helt övertygad om att det är Jonas för telefonförsäljare ringer ju numer alltid från mobilnummer (UTOM HITTAFIRMA.SE - de fegar ur med hemligt nummer de med)).
En pojkröst (faktiskt lät han inte gammal) harklade till och sa: Ursäkta, vart har jag kommigt.
Även nu tror jag att någon ringt fel så jag svara artigt: Till SnickarJonas.
Aaahh, pojkrösten låter nöjd. Jag söker Leif Jonas Johansson.
Lite sur över att jag missat förberedelsen på denna försäljare svarar jag ändå lika vänligt som förut: Vem av dem?
Hur menar du nu, sa pojkrösten som förövrigt inte presenterat sig. Jag vill prata med Leif Jonas Johansson.
Vad gäller det då?
Jag behöver prata med "han" som är ansvarig för företaget.
Jaa, men vad gäller det då för jag har vissa befogenheter i företaget också.
JAHAAAA, nu sken han upp igen. Jo, jag ringer från ett företag som säljer sanitetsmedel.
Vad bra, sa jag, för då kan vi göra lidandet kort. Vi är inte intresserade av det, vi snickrar i vårat företag.
Ja men! Tvättar du inte hemma då? sa han uppstudsigt och då var det kört för honom.
Nej, det gör jag inte. Och så skulle jag precis repetera meningen om att vi inte var intresserade men det hann jag aldrig för då vrålade han i andra änden:
MEN SKIT I DET DÅ JÄVLA SMUTSGRIS.
Sen slängde han på luren.
Stackare, behöva få ett så bedrövligt sommarjobb... när man kan vara ute i solen och måla.