onsdag 8 juni 2011

ASTRID - Tuppens stora skräck!

Strax innan följande bildserie hände det som alla vill ha på bild men som inte lyckats.
Jag sitter på min ekbänk som står utmed garageväggen och pratar med min mamma i telefonen. Orpingtonflickorna har bestämt sig för egentid och ligger under varsin buske och Bill ligger således och tar sig en lite aftonlur mitt på gräsmattan.
Han har ingen susning om att snart skall vakna upp med skäck.
Astrid har beslutat sig för att busa lite med Bill och smyger sig på den stackars tuppen bakifrån, slänger båda frambenen runt halsen på sovande Bill och svingar sig över ryggen för att sedan blixtsnabbt försvinna in bakom nästa buske.
Kvar sitter en högst förvirrad Bill och tittar sig misstänksamt runt omkring. Sakta reser han sig upp och tar några trevande steg medans Astrid ligger bakom kärleksörten och laddar om.
DET HÄR VA JU SKITSKOJ!
Bill fattar fortfarande inte vad som hänt och trampar bekymmrat vidare över gräsmattan. Astrid lägger in nästa stöt, nu något mer synlig, men det gör ju inget för han vet ju inte vad det var som angrep honom från början.

Smygili smygili smyg

Han ser mig inte
Titta nu!
Undanmanöver- klovässning
Attack!
Och nu drar Bill.
Attans roligt det här, säger Astrid. Vilken liten fegis. Vem är rädd för en tupp! Måste jag berätta för Panter i kväll. Han är skiiiiträdd för hönorna!

Alla - även jag har ju varit lite bekymmrad över Astrids inte allt för stora storlek och över vad faror som kan drabba henne på sina första äventyr ute - men jag tror inte vi ska bekymmra oss så mycket över Astrid. Vi ska kanske tänka på de stackare som drabbas av henne i stället...

3 kommentarer:

  1. hahahaaaaaaa....nu har jag ont i skratt magarna också...heja Astrid :-)

    SvaraRadera
  2. Heja Astrid säger jag med. Vilken tjej, kanske tuppen ser sig omkring hädanefter. Idag har vi det varmt +33 grader då jag var hem på lunch. Tur att dottern är hemma och solar, så Bamse och Valle får lite svalka av vattenslangen. Ha en mysig dag

    SvaraRadera
  3. Vilken dramatik! Och härligt att du lyckades fånga det på bild.

    SvaraRadera