Semester, nostalgi och äventyr

Semesterturen startade hemifrån i lugn och ro i söndags med vetskapen om att Kajsa tar hand om hus, hönor och katter.
Först hamnade vi på en camping där det sprang både lösa katter och hundar näst intill ända in i bilen till hundarna och det kändes inte OK!
Därför blev det nytt mål på måndag och redan måndag förmiddag fann vi den pefekta platsen för oss.
Liens Camping i Riddarhyttan mellan Lindesberg och Skinskatteberg. Perfekt!
Här tog hundarna sitt kvällsdopp - dock inte vi tvåbeningar.

Vi hade redan bestämt oss för att söka upp Korslångsgård där Jonas tillbringat många helger och övrig tid i sitt liv tillsammans med alla andra i friluftsundomen. Jag har endast varit med högst fem gånger men föll för denna idyll jag med.
Utan vetskap om egentligen något mer än att huset i dag är privatägt tog vi våran bil och letade oss fram genom slingrig skogsväg som vi båda var överens om hade vuxit något samt att skogen var nertagen ganska så ordentligt. Några stunder funderade vi på om vi var på rätt väg men så såg vi skylten där det stog Korslångs smedja och då visste vi att vi var på rätt väg.
Vi kom fram till vägbommen som stod öppen och stannade utanför för att ta oss försiktigt till fots fram till udden.
Men precis när vi fått ut hundar och kameror så kom det en utlandregistrerad bil innifrån och en dam klev ut för att stänga och låsa bommen.
Vi presenterade oss och förklarade vad som fört oss dit och vi fick tillåtelsen att gå fram för att titta. Hon blev glad för att träffa oss och få höra om vem som varit med och byggt på stället.
Mycket hade förändrats sedan vi två var där sist hösten 1997 - räknade vi ut.
Nytt lertegeltak, ny panel, nya fönster samt vatten och avlopp. El och en veranda. Ett nytt förråd. Alla gardiner var fördragna men det glipade i gardinen där köket var och det var insatt ett mordernt kök.
Kaminen som vi eldat inne i var nermoterad i delar och fungerade numer som blomkrukor utomhus.

Korslångsgård sett från infarten

Den nya verandan

Ny panel och nya fönsterfoder

Vi var ner till bastun som Jonas varit med och byggt. Det var på tillbakavägen vi upptäkte att den gamla kaminen numer fungerade som blomkruka.
Sen gick vi ner till badplatsen längre ut på udden och mindes våran första leonberger, Dine som älskade att bada vid denna strand.

Mycket nöjda för detta nostalgiska möte åt vi våra medhavda mackor vid Korslångens strand och for vidare i jakten på en lanthandel som vi båda visste vi hade handlat i men som vi inte hittade. Där svek minnet oss tyvärr.
Men vi får tacka Leo för att han blev väldigt nödig på vägen hem och vi tog av in på en tillsynes väldigt enskild väg rakt upp i snårskogen (någonstan utmed väg 68). Precis när Leo lyfte på benet och Jonas tog en kluk vatten såg jag en ruin från en husgrund. Hyggligt stor dessutom. Men det var inte den enda för när vi tog oss vidare framåt fann vi den ena efter den andra grunden utmed vägen. Nästan som en spökstad utan väggar och tak.
Nu har regnet precis passerat över och det ska grillas laxknyten med massor av gott i.