Påsken i bilder

Bigaråträdet blommar

Vilken härlig påskhelg - strålande solsken i princip hela helgen. Nytt staket har monterarats och allmän utevistelse har ägt rum.
Hundarna tyckte det var kalas att vi var med i trädgården hela helgen.
Det är sommar när man får dricka ur trädgårdsslangen.

Och det är ju lite skönt att vila i den skuggiga rabatten, anser Marrón.

Påskdagen tog vi oss en promenad och hittade den här på vägen. En björkstubbe.

Panter hittade till sin plats i stenmuren men var lite irriterad över att det helt plötsligt hamnat en taggtråd på hans favoritplats.

Han kan behöva en lugn plats att vila upp sig på. Panter har nämligen tagit på sig rollen som lek-och pysselfarbror.
Här ligger han och väntar på Astrid för lektime.

Fast man kan ju inte acceptera vad som helst. Okej om hon äter knalor ur samma skål men vispad grädde - då får hon hålla sig på avstånd. Typ i diskhon går bra.

Astrid har känsla för det här med datorer och kontorsjobb - jo, vi var tvungna att vara lite tråkiga med pappersjobb nere i källaren och Astrid hittade sin självklara plats.

Men man blir trött av det mesta å då vilar man!

Leo har fullt sjå att hålla sig vaken i köket.

Å så en liten Leotassing







Glad Påsk

Nu tar jag påskledigt från datorn.

Trötta

Panter har sovmorgon

Det tar på krafterna att ha morgongymnastik. Astrid och Panter körde ett tjugominuterspass i morse mellan 06.20 och 06.40.
Panter låg länge i soffan och Astrid däckade i sängen hos Marrón och Leo. Panter kom ut sent på sin vårpromenix och Astrid har nog inte vaknat riktigt på hela dagen.
Här har vi sovstil al'a Astrid (vems knä spelar ingen roll- bara det är hos någon).

Jätte trött!

Gårdagens pizza är orsaken till dagens något smalare lunch. Nämligen tonfisksallad. I nedansående tallrik har jag bottnat med strimlad isbergsallad och röd mangold. Sen har vi lite tonfisk, slanggurka, kvistomat (smakade tomat) kikärtor, sugarsnaps (varför det nu heter så?) och ett stekt kallt ägg. Till detta blev det en dressing med currysmak.

Å så har vi en hungrig Marrón. Hon ville ha en egen tallrik minsann!

Vad kallar man det om inte avundsjuka?

Nu saknas bildbevis på detta av det naturliga skälet att alla som kunde hantera en kamera satt fast!
Jag och Jonas satt och drack kaffe i uterummet, i var sin trädgårdsstol med fällbar rygg. Vi satt bredvid varandra för att vi satt och tittade på ritningar samtidigt.
Astrid var ju med och då är det ju självskrivet att att även Leo och Marrón var med.
Men Leo tyckte att det gått för långt med allas intresse för Astrid och kände sig utanför. Så vad gör Leo för att påkalla uppmärksamheten då?!
Jo, han tar ett fyrfota hopp rakt upp och landar HELA han i BÅDAS våra knä i ett enda hopp!
Smidigt...
Ja, men Astrid får ju göra så, sa Leo och la sig till rätta.

Dä ä orättvist att bara Astrid får ligga i knät! Faktiskt!

I morse satt jag och tänkte att jag skulle skicka ett SMS till Frida som jag köpte Astrid av. Men så skulle jag iväg till Skövde i lite ärenden åt Jonas så jag tänkte att jag skulle göra det när jag kom hem igen.
Bland annat så skulle jag in på Ramirent och precis när jag parkerat bilen och kliver ur bilen kommer just Frida ut ur entrédörren.
Snacka om sammanträffande.

I dag har det varit som värsta sommardagen och till och med hönorna tyckte det var skönt att få dra sig in i skuggan lite.
Viktor och Kajsa var här och åt lite lunch och sysselsatte Astrid lite (det är ju påsklov). Det är rätt kul med djur och barn. Lilla Astrid drar sig till barn precis som Leo.

Jag hade planerat lite bakning av mjuka kakor under eftermiddagen men vädret var alldeles för bra för att vara inne så jag städade lite på altanen och körde runt med den förhatliga dammsugaren. Ingen gillar den - inte ens jag...

På kvällen satt vi på altanen och myste i solnedgången. Vi har nätat in hela altanen - vårat hem börjar likna Fort Boyard mer och mer. Är det inte hundar som ska hägnas in så är det hönor som ska hägnas ute och kissekattungar som ska räddas från att komma bort.

Kissekattunge i solnedgången

61 kg vs 800 g

Astrid ursäktar sig inte.
Hon bryr sig inte det minsta om att det bor en 61 kg klumpeduns i detta hus. Själv uppmätte hon (om min köksvåg inte ljuger för mycket) 800 GRAM.
Nej då. Hon knallar omkring mellan åtta leonbergerben som om hon inte gjort annat. Leo är något frustrerad för han har ju inte full koll när hon vimsar omkring runt tassarna på honom. Bäst är ju om han får hålla henne mellan sina tassingar och helst lägga nosen på henne så hon ligger still.
Marrón har moderskänslor som få och rusar till undsättning så fort hon rör sig. Det ska tvättas både fram och bak och helst hade hon städat lite i självaste katt-toaletten om hon bara fick.
Panter har tagit på sig rollen som storebror på riktigt och tar hand om lilla Astrid så gott han kan. Jodå, han tvättar henne också om det behövs och visst ställer han upp på lite lekar med. Men han har ju fortfarande förmånen att knalla ut och in som han vill och ägnar mycket tid ute.
När Astrid inte är upp-passad av två leonberger och en katt hjälper hon mig med datorn. Den är hon väldigt intresserad av på många sätt.
Man kan ligga på den...

Och i går hjälpte hon mig med att trycka fram "Hälp- och support-sidan 27 gånger på raken. + lite andra bra sidor också.

Marrón och Leo blir ganska så trötta av barnpassningen och tog sig en hyggligt lång siesta på lunch i dag.

Zzzzzzzzzz...zzzzzz...zzzzz

Sen har Astrid lärt sig den tuffa vägen att man inte ska leka med humlor. Det kan få förödande konsekvenser för tassingen och kanske en liten uns avslaget självförtoende.

Men syndast tyckte nog Marrón om lilla Astrid förståss. Men Astrid skakade av sig det hela och trasslade vidare genom livet med en alldeles för stor tass.

"Jag kan hjälpa, kom till mamma Marrón. Ska pussa bort det onda då...."

Astrid

Nu har kissemissungen fått det beakningsvärda namnet Astrid. Bestämmde mig efter godkännande från en liten fröken Astrid och hennes bror Wilmer.
Men det stod än mer klart att namnet Astrid var rätt när jag gick på Kajsas skoluppträdande i kväll. De hade gjort en enormt trevlig uppsättning med innehåll från just Astrid Lindgrens sagofigurer. Och genomgående tema var "Vänskap".
Tydligare tecken på rätt namnval kan man inte få!

Astrid börjar tidigt med bloggandet och här är hon behjälplig med Facebook.

Det skrivs massa bra saker som "ffffffffffffffffffffffffggggggggggggggggggggöööööööööööööööööö" och "UUJJJJJKKKKKKKKKKKKUUUJJJK"
Men hoppsan vad hittade vi här då?

Ett litet gosigt knä att vila i minsann - trött.

Man blir lätt trött efter en arbetsam dag med bus och upptäcksfärder. Man blir så trött så man somnar i gästernas knä.

ÅÅÅÅåååhhhh, snälla kan inte jag få 'na då Patrik? undrar Marrón. Hon ä smussi - behöver tvättas omsorgsfullt - säkert, jag lovar.

Nog minns man när man själv stod där framme på scenen i Dalklippan och tyckte den var skitstor och publiken bestod av väldigt många. Jag spelade vit kanin då och hade inte en enda replik. Trolltyg i Tomteskogen var det då.
Nu var det ett potpurri av Astrid Lindgrens alla sagor och det var riktigt, riktigt roligt. Eleverna var riktigt bra och man kan inte annat än att berömma Lerdala Skola. Ont i skrattkinderna!
Kajsa sjöng solo, vilket jag aldrig skulle vågat gjort på den tiden när jag var i samma ålder.

Med Beröm Godkänt!

Hoppsan man måste vara modig....

.... för att våga flytta in i Sofielund om man knappt är större än en leonbergernäsa!

Få se här nu då om det går att latja med den här lilla gråa historian, säger Leo men ångrade sig direkt:
Aj! Min nosing sicka vassa klor den hade.

Här kommer Panter intet ont anande. Han har inte en susning om att han har blivit storebror medans han var ute på en promenix.

Han tog det först med ro och undrade vad detta var för något och hur i himmels dagar denna lilla sak hade hamnat i hans kök.

Mhm, du luktar kissemiss men jösses så ilsken hon kunde bli då! Bäst att backa lite...

Panter tog sig en funderare och gick ut efter en stund. Det där får voffsarna ta hand om så länge...

Utvecklingen går framåt!

Sitter och tänker tillbaka några år, si så där åtta nio år sedan.
Skaffade vår första dator för kanske tio år sedan MEN då ska ni veta att den BARA skulle användas för att lägga harpan och kanske söka lite matnyttig information på nätet. Hujeda mig! Kanske eventuellt skriva ett och annat snyggt brev men att betala räkningar via nätet och spara kamerans ovärderliga bilder var HELT uteslutet.
Min mobiltelefon skaffade, eller Jonas tyckte att jag skulle ha en, när jag började jobba på militärrestaurangen i Skövde (1999) och hade konstiga arbetstider som att börja 05.15 i ottan. Jonas tyckte det kunde vara bra att ha om jag skulle krocka med en älg på Billingen.
Alla som vet något om Billingen vet således hur bra teckning det finns där uppe. Dessutom har ju Jonas bevisligen övertygat mig hur mycket han svarar i telefonen på konstiga tider när jag är i nöd - Inte alls! Nej, då får man tvinga till sig kockens Saab på Flämslätt för att slippa gå hem i tretton minusgrader mitt i natten.
Hur som helst var mobiltelefonen en nödlösning. Används absolut inte till att ta bilder med eller lyssna på musik.
Man använde kamera till bilder och möjligtvis en walkman till sina CD-skivor!
Jag var fullständigt motståndare till TV i köket när vi byggde huset och hade våldsamma diskussioner med elektrikern om varför han drog in kablar för TV-uttag i köket när jag ändå aldrig skulle ha någon TV där.

Högst motvilligt gick jag med på att börja betala mina räkningar över nätet när Jonas startade sitt företag och banken övertygade om hur smidigt det var - Håller med i dag - erkänner!
Sen hände det något med TV-tittandet när jag opererade ryggen första gången. Det var ju inte helt fel att ha en TV i varje rum som sällskap, när man gick omkring som Frankensteins Monster eller låg i en säng.
Och när det var dags att byta den gamla mobiltelefonen fanns det ju knappt någon utan kamera så då var man ju tvungen att prova och jag häpnade över hur bra bilderna faktiskt blev.
Vid min andra operation kände jag mig rastlös och skapade (med hjälp) min fösta hemsida och det är nu utvecklingen rusar fram i mitt liv!
I dag har jag till och med installerat Facebook i mobilen.

Hur gick detta till?!

Jag är skadad....

... på höns!
Höns är utomordentligt bra ogräsbekämpare. Om man inte har planterat snittblommor - då kanske man inte ska anlita höns som trägårdsmästare. Annars sköter de allt, ogräsrensare, gödslare och kultiverare. Allt i ett!

Nu är det vår och trädgårdsarbetet är i full gång

Trädgårdsmästaren Bill i egen hög Tupp

Och hans hjälpredor

Men man blir lite trött av trädgårdsarbete och då får man ta sig en liten "tupp"lur

Nu tror ni säkert att detta endast är tuppen Bills rumpa...

men se det är det inte,
det är en tupp och en höne-rumpa

Nu får jag lite dåligt samvete över mina Lohmannhönor. Fast jag tillkännager att de liknar mer värpande maskiner än hönor.
De lever helt och hållet för mat och inget annat. Tuppen har de ju bevisligen ingen respekt för och mobbar gärna mina Orpingtontjejer.

Men här har de fått prova på lite grönska utanför hönsgården.
Nu ska ni för all del inte tro att allt grönt rök med - nej då. Vårlök och vitsippor åts inte men späda små söta nässlor blev snabbt favorit.

Kravs och ravs!