Long Time No See

Varit lite upptagen det sista med målning, hönshusbygge, hönskötsel, lite mer målning och kattbestyr. Så har vi haft semester och smärre datakrångel.

Vid 02.40-tiden i natt hände det något. Något ondsint drabbade både mig och Jonas som höll oss vakna resten av natten. Jonas slumrade förvisso till lite framåt morgonkvisten men jag var vaken och klockan sex gick jag ut för att öppna till hönorna. Det var ett dumt drag, visade det sig.
Bill som annars vilar fram till framåt niotiden och knappt gal då fick ett frispel och gol som en galning i en hel timma fram till sju. Högt och ljudligt!
Efter sju somnade jag dock men klockan åtta väckte Jonas mig och sa att äggen var färdiga om fyra minuter.
Det var bara att gå upp. Kanske finns det hopp om att man sover bättre i natt. Det är ju vardag i morgon och slut på semestern.

Det regnar just för tillfället så jag passar på att fixa till min dator nere i källaren då min bärbara inte funkar längre.
Dessutom gjorde jag en enorm upptäckt. Man kan få större text samt att skärmen är betydligt mycket större här nere i källaren. (Större text kan jag säkert få på den bärbara oxå men skärmen går inte att förstora). Känns som om man börjar bli gammal...

Vi tycker ju som sagt att vi behöver ett nytt hönshus och den här gången har snickaren lärt sig av misstagen och bygger ett med tjocka väggar, betonggolv och släta innerväggar.
Ingen tror att vi bygger ett hönshus när de får se det men så är det.

Hönshus sett från altanen



Inte mycket har fått mina värphönor på fall. Tuppen Snygg visade de ingen som helst respekt för som ni kanske kommer ihåg och när tuppen Bill flyttade in så var de ju inte elaka mot honom på något vis men var ju inte direkt imponerade heller. De gick fortfarande sin egen väg och bestämde själva oftast i grupper tre om tre.

Men i går minsann fick de allt en chock. In flyttade det nämligen två Wyandotte tuppar.

När jag bar in lådan med nykomlingarna i hönshuset kom hönorna rusande in i hönshuset för att se vad som skedde. När de två tupparna gled ut på golvet fick de fullständigt spelet och vände på klacken fortare än fort och kom inte fort nog ut. Det var korvstoppning i hålet en stund innan alla hönorna högkacklande ramlat ut i hönsgården. Där for de omkring och kacklade vildsint och upprört.

Efter en stund samlade de sig men smög omkring ute på gården, misstänksamma. De kunde inte ens njuta av de nya gröna maskrosbladen jag slängde in till dem.

Plötsligt fick de två herrarna för sig att de skulle ta sig en titt ute i hönsgården och spatserade sonika ut. Då flydde mitt annars så kaxiga hönsgäng och gömde sig bakom den stora stenen och kacklade högt varje gång grabbarna tog ett nytt steg. Hönorna flyttade sig ständigt så långt från tupparna som möjligt.

De här tupparna är inte så gamla så de gjorde natt ganska tidigt och först klockan elva i går kväll hade hönorna vågat sig in.
Men för säkerhets skull satt de upptryckta i högra hörnet då killarna satt i det vänstra. Ledarhönan hade intagit ett värprede!

Så äntligen har man funnit något som satt respekt i järngänget!

Mina andra små kycklingar växer och är rätt så aktiva i fångandet av diverse småkryp. I dag när det regnar lite står det mask på menyn.

Här springer de efter varsin fluga...