Allt har en mening

Det är min fasta övertygelse.
I söndags kom jag bokstavligen i kattslagsmål och så här i efterhand tänker jag aldrig göra om det mer. Har lärt min läxa.
Men då i söndags hade jag två val och jag valde att vinna över katten. Vilket hade sitt pris.
Kattens ägare och jag har pratat om detta mycket och jag vet att det är ok nu, men jag lovar att hon mår/mådde dåligare än jag.
Men inget ont utan att det får gott med sig:
Givetvis hamnade jag på hospitalet för ett par dagars omvårnad.
Det var för ovanlighetens skull överbelagt och jag tilldelades ett rum med en 87-årig dam i sängen brevid. Vi kan kalla henne Stina.
Stina! Vilken gåva för mänskligheten. Hon hade med tanke på alla sina krämpor all rätt att klaga och gnälla lite men icke sa nicke. Solstrålen själv.
Som vi har skrattat de få timmar i livet som vi hann att träffas. Vi hade så mycket lika tankar och värderingar så jag får gåshud så här i efterhand.
Hon fick åka hem före mig och hon sa att det var tack vare den numer bortgångna katten att vi hade mötts.
Ett möte som varken jag eller hon absolut inte skulle vilja vara utan (men kanske inte på bekostnad av katten).
Men Stina har rätt!
Allt som händer har en mening!