Vad kallar man det om inte avundsjuka?

Nu saknas bildbevis på detta av det naturliga skälet att alla som kunde hantera en kamera satt fast!
Jag och Jonas satt och drack kaffe i uterummet, i var sin trädgårdsstol med fällbar rygg. Vi satt bredvid varandra för att vi satt och tittade på ritningar samtidigt.
Astrid var ju med och då är det ju självskrivet att att även Leo och Marrón var med.
Men Leo tyckte att det gått för långt med allas intresse för Astrid och kände sig utanför. Så vad gör Leo för att påkalla uppmärksamheten då?!
Jo, han tar ett fyrfota hopp rakt upp och landar HELA han i BÅDAS våra knä i ett enda hopp!
Smidigt...
Ja, men Astrid får ju göra så, sa Leo och la sig till rätta.

Dä ä orättvist att bara Astrid får ligga i knät! Faktiskt!

I morse satt jag och tänkte att jag skulle skicka ett SMS till Frida som jag köpte Astrid av. Men så skulle jag iväg till Skövde i lite ärenden åt Jonas så jag tänkte att jag skulle göra det när jag kom hem igen.
Bland annat så skulle jag in på Ramirent och precis när jag parkerat bilen och kliver ur bilen kommer just Frida ut ur entrédörren.
Snacka om sammanträffande.

I dag har det varit som värsta sommardagen och till och med hönorna tyckte det var skönt att få dra sig in i skuggan lite.
Viktor och Kajsa var här och åt lite lunch och sysselsatte Astrid lite (det är ju påsklov). Det är rätt kul med djur och barn. Lilla Astrid drar sig till barn precis som Leo.

Jag hade planerat lite bakning av mjuka kakor under eftermiddagen men vädret var alldeles för bra för att vara inne så jag städade lite på altanen och körde runt med den förhatliga dammsugaren. Ingen gillar den - inte ens jag...

På kvällen satt vi på altanen och myste i solnedgången. Vi har nätat in hela altanen - vårat hem börjar likna Fort Boyard mer och mer. Är det inte hundar som ska hägnas in så är det hönor som ska hägnas ute och kissekattungar som ska räddas från att komma bort.

Kissekattunge i solnedgången