Morfar Eriks 85-års firande

Morfar Erik fyllde 85 år i onsdags (den där dagen det snöade här hemma - hos de flesta haglade det visst) (inte bättre det).
Samtliga var samlade UTOM min kusin fra Norge. Synd hade varit kuligt att träffa henne - det var några år sedan.

Den här fula gubben smet in på festen helt objuden och tog plats. Det fanns redan liknande gäster men de var mycket roligare för de hade en skojig gas i sig och om man sög i sig den pratade man så roligt. Man piffade liksom till "ja mådde leva"-sången lite.
Jubilaren fick mottaga fina vitsippor och väldigt vackert gårdsgrus som barnbarnsbarnen hade samlat ihop.

Några ansåg att han behövde en ny toalettstol - han har lite knapert ställt och det kan ju vara hårt att inte få gå på toa. Vi ville ju givetvis att han skulle ha den snyggaste toan i alla fall på Vallgatan i Skara.

Efter väldigt god mat fick man lite fritt och göra vad man ville. Jubilaren själv satte sig minsann och pratade i telefonen med Mexico-folket och sen så minsann satt han allt och tittade på Ingemar Johanssons VM-final i boxning.

Det blev startskottet för lite mer utövande av sport - fotbollen kom fram men reglerna verkade lite luddiga. Irma tyckte att man fick ta bollen med händerna och sen var hon nog av den åsikten att BARA hon skulle ha bollen. Hon deppade ihop och fick tröst av mamma Theres som manade sin dotter att ge sig in i spelet igen MED snuttefilt. Det funkade bra tills barnets moster sa att man INTE kunde ha snuttefilt vid fotbollutövande. Då bröt hon ihop fullständigt å så var det färdigspelat på det kalaset.
Här har vi en cool kille.

...som blev lite rädd för en liten knodd. Man vet ju aldrig, kanske bits....

Han ser rätt ofarlig ut i mina ögon.
Kvällens andra höjdpunk (då morfar Erik var kvällens första och viktigaste) var nog ändå när morbror Kent fastnade med byxknappen i Ellinors fläta.
Jo, det är sant.
Det finns bildbevis men jag har inte fått godkänt att visa dem så den suger vi på lite.
Kvällen avslutades med lite ordlekar runt bordet på lugnt och harmoniskt vis. Jag tror alla var nöjda och glada.
Jag och Jonas var så rediga och cyklat ner till Lerdala Församlingshem där festen var arrangerad. Sen skulle vi cykla hem! Ha!
Alla som har någon kännedom vart vi bor i förhållandet till Lerdala vet att det går väääääldigt mycket uppför. Jonas sprudlade hela vägen med mig hasandes och flåsandes efter.
"Det här är finfint! Vi kommer somna sååååå gott!"
NOT! Jag var pigg som en mört när vi kom hem. Jonas somnade givetvis omgående och vaknade således TIDIGT. Vi som hade hundfritt och allt!